canadaadventure.blogg.se

Hur somr helst blev klockan 2 och vi kunde åka vidare. Eftermiddagen spenderades i gamla Montreal, där jag och mina kompisar lekte turister. Ibland måste man faktiskt göra det. 

Efter middagen (som var crêpes igen) gick vi till Montreals hamn till the Seafarers Mission. Det är en plats dit sjöfarare kommer efter veckor eller månader ute på havet för att vila upp sig och kontakta sina familjer. Inne i byggnaden fanns det pingisbord, biljard, musik etc. Och fullt med folk från Indien och Filippinerna, som är de länder där de flesta sjöfarare kommer ifrån, mest för att det är billig arbetskraft. Det förklarar varför man alltid ser "made in Bangladesh/India/China" på alla kläder. Min klasskompis som är väldigt intresserad av politik, konflikter etc. fick även chansen att prata med en man från Ukraina som var där, som kunde förklara hur situationen där är på riktigt och hur han ser det. Så det var kul för henne. 

Morgonen efter åkte vi till ett nytt ställe för volontärarbete, men den dagen var mycket roligare än den tidigare. Det var bara handikappade personer där, de flesta 40+ och de pratade franska vilket de inte gjorde på det andra stället. Det var i stort sett som ett daghem och vi spelade kort med dem, lyssnade på musik på youtube (som vi förklarade hur det fungerade) och hade matlagningslektioner. Jag träffade dessutom på en italienare som jag pratade en mix av franska, engelska och italienska med en hel timme.

Sen vid lunchtid bar det av hemåt. Fyra timmar senare gick bussen sönder (yey) så vi blev strandade vid sidan av motorvägen i en och en halv timme, 

Kanonbra resa var det, men nu är vi tillbaka i skolan igen. Tillbaka till normala livet. Imorgon är det maj. Och våren har inte kommit än. Helt otroligt...

Sen gick jag för att möta Yani (den nyazeeländska tjejen) utanför kyrkan och vi gick ut på stan tillsammans med hela gruppen. Det var kul att se henne eftersom vi inte träffats sedan februari. Under nästan 3 timmar vandrade vi runt i souveniraffärer och skrattade åt dumma men typiska kanadensiska saker. Jag diskuterade storlek och pris på en Kanada-flagga som jag ville köpa med butiksbiträdet. Allt på franska förstås, och det slutade bra. Han frågade till och med - venez vous de la France? vilket jag tar som en komplimang. Så nu har jag en flagga som alla mina klasskompisar måste signera innan jag åker hem. 

Vi beställde lunch på en crêpes-restaurang och frågade servitrisen snällt om hon inte kunde prata franska med oss istället för engelska, som hon bytte till så fort hon hörde oss prata. Mina klasskompisar är allt mer motiverade till att prata franska än jag trodde, ärligt talat. En grupp på fem 17-18åringar väljer frivilligt att prata franska med varandra istället för engelska fastän ingen lärare lyssnar, vilket är ganska otroligt. Sånt händer bara bland oss nördiga humanister därhemma, men vi representerar 10 personer av säkert 800 därhemma så det är ju inte en stor del direkt.

Efter lunch i Old Montreal bar det av till the biodome, vilket hade fyra olika rum med olika naturtuper i, t.ex djungel, skog, Antarktis etc. Så vi spenderade lite tid där och gick sedan för att kolla på en väldigt skum och konstig fransk film på bio. 

Efter kyrkbesöket checkade vi in på hotellet, började laga mat och pratade franska i köket. Inget mat ingår på resan så vi stannade till vid motsvarande Ica Maxi innan vi kom fram till Montreal för att köpa lite att äta. 

Pasta och tomatsås blev det, med fransk baguette. Sen gick vi ut för att utforska området. Här kommer lite bilder. 

De andra fyra tjejerna sitter bredvid mig och pratar "franglais" just nu - hälften franska, hälften engelska. Är ganska roande. Imorgon ska vi på gudstjänst i La Notre Dame, en katolsk kyrka mitt i Montreal. Tydligen gifte sig Celine Dion i den kyrkan för några år sen!

Bonne nuit!

Om bara några dagar är det dags för Montreal. Måste packa - igen. Fast nej, packningen lämnar jag till sista sekunden. Vanligtvis, det vill säga hemma i Sverige, behövdes det flera dagar för att packa, men inte nu längre. Efter att ha flyttat runt konstant i sju månader har jag en färdig packningslista i huvudet. 20 minuter är mer lagom numera. Vädret idag var kanonbra, fast fuktigt, så jag hoppas på samma temperatur i Montreal när vi kommer dit. Bussresan tar runt 10 timmar. Långa avstånd det där. Fast det är inte så farligt längre. Det är bara en halv dag vi pratar om. Inte resten av livet.

Har aldrig varit utanför Ontarios gränser förut så det kommer bli spännande. Även fast det nog inte kommer vara någon större skillnad att åka från Kitchener till Montreal än det är från Dalarna ner till Småland. Fast har hört att Quebec är finare, så kan ju alltid hoppas på det. Dessutom får jag chansen att träna upp franskan. Hrmm...
Ärligt talat, hänger jag runt med en grupp engelsktalande franskaelever är nog inte turen maximal att vi öva vår franska. Jag och min kompis i franskaklassen ringde upp en man i Montreal för att boka voluntärarbete under resan och det räckte med ett "bonjour" av min klasskamrat för att han skulle byta språk och börja prata engelska istället. Konsekvensen av ett tvåspråkigt land. Ska man lära sig ett språk ordentligt är det helt enkelt bara att åka till en plats där ett "störande" språk inte existerar.

 

En annan rolig sak som händer framöver är att jag får Nya Zeelands-besök (all the way from Montreal)!
Yani från NZ kommer komma och besöka mig här i Kitchener i mitten av maj. Hon är också en utbytesstudent men bor i fransktalande Quebec, en bit utanför Montreal. Så då får jag visa henne runt och höra på  nyazeelands-dialekt i fyra dagar. Kommer bli suveränt! Här är en bild av oss från dog sledding-resan:

 

 

Tog en vårpromenad idag efter påsk-gudstjänsten i kyrkan. Det var varmt ute, kanadensiskt vårväder, fast svensk sommartemperatur.

I torsdags hade vi studiedag men ändå bestämde sig jag och Bethany för att åka till skolan och hjälpa till att städa och flytta. Skolans nya utbyggnad är i stort sett klar nu så nästa vecka kan vi börja använda det nya utrymmet. Vi kommer få en helt ny gympasal, nya kontor, nytt science lab och ny bildsal. Biblioteket kommer efter sommaren flytta till den nuvarande matsalen och det kommer äntligen byggas en kafeteria, eftersom rummet vi äter i just nu inte är speciellt stort. Dessutom kommer huvudentren flytta till andra sidan skolan, så när jag kommer och hälsar på nästa gång kommer jag inte känna igen mig.

Alla i årskurs 12 var tvungna att komma och hjälpa till men totalt dök bara 7 tjejer och ett tiotal killar upp. Fast det kände vi på oss så det var lika bra att erbjuda extra hjälp, fastän vi går i åk 11. Här är några bilder från dagen:

Vill ni veta hur man tillverkar lönnsirap? Tur, för nu kan ni fråga mig.

Mars och april är månaderna då saven börjar rinna från lönnarna - det kommer alltså inte färdig sirap direkt därifrån. Det finns ett antal "sugar bushes" här i närheten med massvis av lönnar. Jag tror det är enklast att förklara i bilder.

Outrageous Fortune är nu officiellt över. Har haft två helt otroligt fulla, men roliga veckor med teatern. Denna vecka har jag varit i skolan i nästan 60 timmar, flera dagar ända till 10 på kvällen. I torsdagskväll hade vi premiär för föräldrar och andra som ville komma, i fredags körde vi igenom den hela tre gånger. Alltså sammanlagt 6 timmars skådespeleri den dagen, för pjäsen är lite över två timmar lång.Och i lördags hade vi sista framträdandet, med cast party efteråt hos en av tjejerna i pjäsen.

Hittade en bra sammanfattning om vad hela pjäsen handlar om. Jag har förklarat lite förut men det här är vad som händer:

Put many of Shakespeare’s tragic characters together in a self-help group and you get a smart, laugh-out-loud comedy that’s also quite educational! Tragic characters Ophelia, Desdemona, King Lear, Macbeth, Lady Macbeth, Romeo, Juliet and others seek support at the "Tragedians Anonymous" (terapigruppen alltså) group led by Prospero, where the meeting’s theme is “Identify those who wrong us and those who we wrong.” (Vi pratar om allas problem) The characters proceed to confront the other characters in their plays, including Iago, Shakespeare’s worst scoundrel. They’re also forced to face their Fatal Flaws, who come to life onstage!  When the confrontations don’t work out as planned, the tragic characters seek revenge!  Plans go awry, and the group members are ultimately forced to make some difficult decisions about fate, forgiveness and foolery.  This is a fantastic comic send-up and tribute to Shakespeare’s tragedies that also re-familiarizes us with the storylines and characters of some of Shakespeare’s greatest works.

 

Så första scenen börjar med att alla träffas i terapigruppen för att presentera sig själva och berätta om vad som går fel i de riktiga Shakespeare-pjäserna. Sedan följer en rad scener där delar av varje individuell pjäs framförs. T.ex. får man se vad som händer när Romeo och Julias föräldrar bråkar och varför allt blir som det blir. Efter 6 sådana scener träffas alla karaktärer igen, tillsammans med sina "fatal flaws". Dessa är personlighetsdrag som varje huvudkaraktär har och det är de som är orsaken till tragedin som sker i varje pjäs. Öde, svaghet, fåfänga, och ambition är exempel på sådana. Under den andra terapi-träffen börjar alla klaga på att gruppen inte fungerar, och att ingenting går bättre än det gjorde innan. Så det som händer är att karaktärerna gaddar ihop sig för att få revansch på sina "fatal flaws" vilket slutar i ett enormt slagsmål (frozen tableaus, ingen aning om vad det heter på svenska). Till slut utbryter en fight mellan gruppledaren och Macbeth, vilket sker med strobelights, blinkande ljus, som gör att allt ser ut att gå i slow motion. Allra sist pratar gruppledaren, om betydelsen Shakespeares alla karaktärer har spelat genom tiderna och hur pjäserna lärt människor om hur dåliga beslut kan påverka framtiden.

 

Så nu vet ni. Det är ganska så awesome om jag får säga det själv.

Första stoppet idag: the court house! Imorse bar det av med lag/juridik-klassen till Kitcheners tingsrätt. Eller vad den kanadensiska motsvarigheten nu är. Först och främst var vi tvungna att gå igenom säkerhetskontrollen som var lika genomgående som på en flygplats. Vi fick en rundtur av byggnaden av en man som jobbade där. Han visade oss de flesta delarna av rätten, även de med ”private access only”-skyltar utanför. Domstolen de har i Kitchener är även “The Province of Ontario's provincial courthouse” vilket betyder att det är dit alla fall tas upp från hela Ontario om de inte kan lösas på stads-nivå.

Byggnaden är bara ett år gammal – den invigdes i mars 2013 – och allt är byggt i sten och jättemodernt med stora glasfönster och massa hiss-system. Här är en bild. Älskar att allt, både ute och inne, är översatt på både engelska och franska. Så säger lagen nämligen, och det gäller matvaror och andra produkter också.

Imorgon är det teater-premiär! Vi börjar med mellanstadie-publik vilket jag tror kommer bli ganska bra. Du kan folk bli av med nervositeten innan vi uppträder "på riktigt" så att säga. Totalt blir det 6 föreställningar.
Pjäsen heter Outrageous Fortune och handlar i stort sett om alla pjäsen Shakespeare skrivit - vi har med Othello, Macbeth, Richard III, The Tempest, Hamlet och Romeo och Julia. Jag spelar Lady Anne från Richard III.

I lördags hade vi genrep med full utklädnad, ljus och ljus så jag passade på att ta lite kort.