canadaadventure.blogg.se

Kom just hem från något som kan vara det bästa jag gjort i Kanada sen jag kom hit. Winter Retreat med grade 11 på Medeba Camp fyra timmar norrut! Det var så himla kul att vara där med hela klassen och vara ute i snön tillsammans.

Klockan 9 i onsdags morgon lastade vi på alla grade-elevens på en skolbuss och började köra norrut, ut i vildmarken. När jag vaknade på morgonen var det halv snöstorm ute, så jag kollade på skolans hemsida för att vara säker på att resan fortfarande skulle bära av. Woodland stängdes den dagen, inte på grund av snön utan för att det var för kallt för eleverna att ta sig till skolan. Och så skulle grade 11 skeppas norrut för att vara utomhus hela tiden! Kändes lite osäkert sådär. När vi började resan var det -38 grader dit vi skulle. Tror aldrig jag varit med om den temperaturen hemma i Sverige nån gång.

Som jag säkert nämnt förut är inte skolbussarna det mest bekväma transportmedlet man kan tänka sig, men det fick gå bra ändå. Halvvägs stannade vi till i Barrie för att köpa nåt att äta och sedan fortsatte vi resan. Fram på eftermiddagen var vi där och blev tilldelade en stuga och en aktivitetsgrupp.

Själva stället heter Medeba Adventure Learning Centre och är en plats där de vanligtvis ordnar camps under sommaren (som är jättepopulärt här i Kanada). Stugorna var placerade i en halvcirkel, halvt gömda i skogen, och sedan fanns det en matsal och en lodge. Går man två minuter in i skogen så har de diverse aktiviteter, bland annat höghöjdsbana, rep att klättra, en isvägg och en stor "gunga".
I min stuga var vi 9 tjejer. Det var jag, Caitlyn, Madalayna, Becca, Allison, Annika, Maddy, Lauren och Ari. (Skriver alla namnen mest för att komma ihåg det själv, senare), Vi blev ihopfösta i en stuga med mening, för själva idén med hela resan var att komma närmare varandra och vara med personer man vanligtvis inte umgås med. Men det var kul. Jag var nöjd med tjejerna i min stuga, men det bästa av allt var aktivitetsgruppen jag blev placerad för den kunde verkligen inte blivit bättre. Så i min aktivitetsgrupp som vi spenderade de tre dagarna med var vi 10 personer, både killar och tjejer. Hälften av alla i gruppen var i min historiaklass, men jag pratade egentligen aldrig med dem på riktigt, men nu känns det som att jag känner dem. I början tror jag ingen av oss var speciellt taggade på att jobba tillsammans men efter sista dagen kom vi alla överens om att det kändes som en liten familj. I min grupp var det förutom mig själv - Kirstin, Amy, Ethan, Chris, Cassandra, Sarah, Andrew T, Bart och Jordan.

Så på eftermiddagen när vi kom dit satte vi alla fart på en gång och klädde på oss rejält för att klara av kylan. Första saken vi skulle göra var att bygga ett så högt torn som möjligt med mjölk-backar. Vingligt med kul! Och efter det gjorde vi diverse små grupp-utmaningar, såsom att ta sig över en stock, 10 personer och klara av mötet på mitten. Det gick inte så jättebra den första dagen men nästa dag visste vi alla hur man skulle samarbeta så då gick det bättre.

Torsdagen var en hel-dag så sammanlagt var vi ute runt 10 timmar. Till frukost fick vi blåbärspannkakor och sedan gick vi ut i skogen igen för att fortsätta med aktiviteterna. Vi vandrade runt med snöskor, provade på klätterväggen, balanserade på linor 20 meter upp i luften och blev upphissade i luften för att sedan kunna falla ned som i en stor gunga.

 

Glömde lägga in min lilla video från Toronto i förra inlägget! Här är den!
^

Den 30 december bar det av till Toronto med mina värdföräldrar, yngsta värdsyster och Veronika och Giulia från Tyskland. Det blev ett väldigt bra avslut på året med en massa nya grejer att se! Vi gick upp tidigt på morgonen för att kunna ta tåget som gick vid 7. Vanligtvis åker inte så många personer tåg här tror jag, för vad jag har hört så är inte tågsystemet speciellt utvecklat i Nordamerika. Själva stationen var ungefär i samma storlek som den vi har i Ludvika. Om med det bör tilläggas att den hör till både Kitchener och Waterloo, med sammanlagt 400 000 invånare. Jämför det med våran plutt-stad där hemma.

Efter två timmar på tåget kom vi i alla fall fram och när det äntligen blivit ljust ute kunde man se förorterna till Toronto och även själva staden närma sig. Vi klev av vid Union Station som ligger precis intill hamnen och CN Tower. Tågrälsen går ungefär 10 meter från tornet så att åka under det och titta upp var rätt så häftigt.

 

Ja, det var ju meningen att vi skulle börja skolan idag, men himlen bestämde sig för att släppa ner en halvmeter snö så att vägarna blev övertäckta och hala. Därför hade vi ingen skola idag. Det började snöa ganska kraftigt igår kväll, så vi kände på oss att det kanske skulle bli inställt och visst hade vi rätt. Man kan kolla antingen på datorn eller lyssna på radion för att få reda på om skolan är inställd. De meddelar det på vissa radiokanaler, så om man misstänker en snow day så får man gå upp tidigt för att checka av vädret. 

Jullovet har varit bra överlag, men jag känner att det är dags att börja göra något igen så på ett sätt var det lite tråkigt att skolan var inställd. Speciellt eftersom vi missade sista dagen innan lovet också... Men förhoppningsvis kommer det ingen mer snö nu tills imorgon så vi kan börja. De här tre kommande veckorna kommer vara fulla med uppsatser, läxor och prov eftersom terminen slutar efter det. Under hela terminen har vi på engelskan jobbat med ett projekt som heter "ISU" - Individual Study Unit, där vi fick välja en bok som på ett eller annat sätt skulle passa in på ett speciellt tema. Dagen innan jullovet skulle uppsatsen på cirka 8 sidor lämnas in, och nu under veckan ska alla hålla en varsin presentation om sin bok och hur boken passar in på temat. Det är ett viktigt arbete tydligen som utgör en ganska stor del av vårt kursbetyg. Även fast det inte riktigt räknas för mig vad jag får för betyg så känns det som att det är ganska stor press ändå, vilket inte är så jättemotiverande när man sitter på jullovet och försöker få ihop något.

 

En skillnad som jag märkt mellan Sverige och Kanada när det gäller skolan är att här älskar lärarna att ge oss läxor över helgerna. När svenska lärare säger "nej, ta inte hem någonting över helgen, ni behöver vila" tar kanadensiska lärare tillfället i akt och tänker "de har två lediga dagar, så varför inte ge dem lite extra uppgifter så slipper de ha så mycket fritid". Över jullovet nu fick vi en helt ny uppgift (en engelskauppsats) att jobba på, en halv bok att läsa och så presentationen som ska vara klar till vi börjar. Vissa personer i min klass kommer hålla sin presentation dagen efter lovet slutar, alltså imorgon. Och det är lika viktigt som talen vi var tvugna att hålla för nationella proven i svenska. Så det gäller att göra det bra. Dessutom måste vi lära oss alla replikerna till skolpjäsen utantill inför nästa övning, och vill man göra bra ifrån sig på alla exams vi har om 2 veckor är det dags att börja plugga nu.

Jag har ärligt talat tagit svensk ledighet under julen och inte gjort speciellt mycket av det där. Presentationen är snart klar och replikerna har jag lärt mig, men resten får vänta. Betygen är ändå inte viktiga för mig här. Så länge jag inte blir underkänd klarar jag mig.

 

 

Efter vi haft exams 20-21 januari kommer alla i grade 11 åka norrut på Winter Retreat. Jag vet inte så jättemycket om det, men vi kommer i alla fall under tre dagar hålla på med en massa utomhusaktiviteter så det låter rätt så kul. Förhoppningsvis är det inte -30 grader bara.

Veckan efter bär det av norrut igen, men denna gången med alla utbytesstudenter. Vi kommer vara tre dagar i Algonquin Park och åka hundsläde genom skogen! Vad jag hört från andra utbytesstudenter är den här resan det bästa det gjorde under sitt utbytesår så jag ser fram emot det! Plus att jag får träffa alla andra igen, efter 5 månader utan att se varandra.

 

Dags för nyårsfirande. Klockan sex på kvällen här släckte vi alla lamporna i huset, tog fram knäckebrödsmackorna och champagneglasen för att fira svenskt nyår. Jag startade live-sändningen på svtplay och sen väntade vi på det nya året, och sa gott nytt år (på svenska förstås) till varandra. Det var jättekul.

Klockan 9 gick jag och Rebekah ner till uptown Waterloo för att titta på fyrverkerierna där. De har familjefirande vid den tiden, så att även barnen kan fira det nya året (även fast det var 3 timmar senare) så raketerna kom vid 9, inte vid midnatt. Isrinken var full med folk och de spelade en ”2014-wooho-cool-låt” i högtalarna, som räknade ner minuter och sekunder tills det nya året. Antar att det var en låt som var menad för midnatt, men när musiken räknat ned ”fem, fyra, tre, två, ett, nooooll!!!” så kramade all om varandra och sa happy new year precis som om det skedde på riktigt, och klockan var fortfarande 9. Vi hade ganska kul åt det.

 

Väl vid midnatt bar det av ner till downtown Kitchener. Jag, min värdpappa och Celeste åkte dit och vi tog med oss skridskorna. När vi närmade oss kunde vi höra musik, och min värdfar utbrast – ”men det är ju ABBA!” Så då blev jag jätteglad, och jag och Celeste hoppade ur bilen och sprang fram tills scenen där musiken kom ifrån. Det var som om de visste att jag var där. Svensk musik vid kanadensiskt nyårsfirande var inte direkt vad jag förväntade mig. Så efter att hela Kitchener dansat och sjungit med till Super Trouper och Dancing Queen började nedräkningen till det nya året – denna gång på riktigt.

Sedan började vi det nya året med skridskoåkning, vilket var en bra start enligt mig. Har saknat att åka skridskor.

Gott nytt år!

I år har jag firat decembertraditioner inte bara från en kultur, utan två. Under julmånaden har jag hunnit med att baka lussekatter, sjungit luciasånger för grannarna med riktiga ljus i håret, firat kanadensisk jul i 30 minusgrader, gått på katolsk midnattsmässa och välkomnat det nya året med skridskoåkning och abba-musik.

 

Så några dagar före lucia frågade jag min lärare om jag inte skulle kunna få kulturisera mina klasskamrater med lite svensk tradition. Han sa självklart ja, så efter skolan gick jag direkt till affären för att köpa saffran för att kunna baka lussekatter. De har en specialaffär här med diverse internationella matvaror men eftersom jag ändå behövde gå till den vanliga mataffären gick jag dit först. Jag virrade runt där inne ett bra tag och när jag inte hade hittat någon saffran gick jag till kassörskan och frågade. Jag förklarade att jag letade efter saffran och hon tittade lite osäkert på mig och frågade sedan en av de andra personerna som jobbar där. Han i sin tur ringde på en tredje person som enligt honom visste bättre. Hela processen blev onödigt lång och komplicerad med en massa folk inblandade fast det inte var meningen. Jag frågade ju bara efter saffran. Hur som helst kom de i alla fall fram till att de inte hade någon, och först då frågade kassörskan: ”Vad är saffran egentligen? Vad gör man med det?” Jag ville nästan börja skratta, för de letade efter saffran, men hade ingen aning om hur den såg ut. Men det är klart, lussekatter är ju en svensk tradition, inte kanadensisk, och så vitt jag vet använder vi i stort sett bara saffran vid jul. Så har man inte lussekatter, varför skulle man då veta om att kryddan existerar?

 

Efter det lilla missförståndet gick jag vidare till den internationella affären och hittade saffran på en gång. Så när jag kom hem satte jag igång att baka, och nästa dag tog jag med mig dem till skolan. Jag berättade lite kort, med hjälp av en bild av årets luciatåg på VBU och en video, vad lucia var för något och var traditionen kommer ifrån. Sedan lyssnade vi på Luciasången och de fick smaka varsin lussekatt. Alltihop blev mycket uppskattat så det var kul!

Samma kväll gick jag och min värdfamilj ut i vintervädret med min hemgjorda luciakrona och sjöng. Jag lärde dem luciasången på engelska, och sedan gick vi och plingade på hos grannarna med ljus i händerna.

 

 

 

Den 24 december åkte vi upp 2 timmar norrut till Flesherton där mormor och morfar bor. De har mycket mer snö däruppe än vad vi har, och på natten var den 30 minusgrader. Vid midnatt bar det iväg till kyrkan – en tradition som morföräldrarna har – för att gå på midnattsmässa. Eftersom de är katoliker blev det en väldigt annorlunda upplevelse för mig, men kul! Speciellt eftersom det var mitt i natten. Allting är mycket mer formellt och rituellt i en katolsk kyrka än det är i en protestantisk. De spred runt rökelse och sjöng på latin och allt gav en ganska härlig julstämning. Efter kyrkan satt vi hemma och fikade (även detta en tradition tydligen) fram till klockan 4 på natten. Mysigt, men alla var jättetrötta dagen därpå. I den här familjen verkar det nästan som att själva julfirandet sker under natten, den 24-25 december. Dagen efter gjorde vi inte speciellt mycket, bara hade det trevligt tillsammans. Inga julklappar hade vi heller, och ingen julgran. Men det var bra ändå.

 

 

Den 29 december hade vi släktträff igen, denna gång med större delen av släkten. Dagen började med snöbollskrig och pulkaåkning och avslutades med stor brakmiddag. Pulka heter förresten ” tobogan” på engelska. Har aldrig hört det ordet förut. Vet inte om det gäller för USA också, men här heter det i alla fall så. Ett annat kanadensiskt vinterord är ”toque” – mössa!! Uttalas ungefär [tuuk] Så nu vet ni :)

 

Det var allt för nu. Nyårsfirandet kommer snart, jag lovar!