canadaadventure.blogg.se

I år har jag firat decembertraditioner inte bara från en kultur, utan två. Under julmånaden har jag hunnit med att baka lussekatter, sjungit luciasånger för grannarna med riktiga ljus i håret, firat kanadensisk jul i 30 minusgrader, gått på katolsk midnattsmässa och välkomnat det nya året med skridskoåkning och abba-musik.

 

Så några dagar före lucia frågade jag min lärare om jag inte skulle kunna få kulturisera mina klasskamrater med lite svensk tradition. Han sa självklart ja, så efter skolan gick jag direkt till affären för att köpa saffran för att kunna baka lussekatter. De har en specialaffär här med diverse internationella matvaror men eftersom jag ändå behövde gå till den vanliga mataffären gick jag dit först. Jag virrade runt där inne ett bra tag och när jag inte hade hittat någon saffran gick jag till kassörskan och frågade. Jag förklarade att jag letade efter saffran och hon tittade lite osäkert på mig och frågade sedan en av de andra personerna som jobbar där. Han i sin tur ringde på en tredje person som enligt honom visste bättre. Hela processen blev onödigt lång och komplicerad med en massa folk inblandade fast det inte var meningen. Jag frågade ju bara efter saffran. Hur som helst kom de i alla fall fram till att de inte hade någon, och först då frågade kassörskan: ”Vad är saffran egentligen? Vad gör man med det?” Jag ville nästan börja skratta, för de letade efter saffran, men hade ingen aning om hur den såg ut. Men det är klart, lussekatter är ju en svensk tradition, inte kanadensisk, och så vitt jag vet använder vi i stort sett bara saffran vid jul. Så har man inte lussekatter, varför skulle man då veta om att kryddan existerar?

 

Efter det lilla missförståndet gick jag vidare till den internationella affären och hittade saffran på en gång. Så när jag kom hem satte jag igång att baka, och nästa dag tog jag med mig dem till skolan. Jag berättade lite kort, med hjälp av en bild av årets luciatåg på VBU och en video, vad lucia var för något och var traditionen kommer ifrån. Sedan lyssnade vi på Luciasången och de fick smaka varsin lussekatt. Alltihop blev mycket uppskattat så det var kul!

Samma kväll gick jag och min värdfamilj ut i vintervädret med min hemgjorda luciakrona och sjöng. Jag lärde dem luciasången på engelska, och sedan gick vi och plingade på hos grannarna med ljus i händerna.

 

 

 

Den 24 december åkte vi upp 2 timmar norrut till Flesherton där mormor och morfar bor. De har mycket mer snö däruppe än vad vi har, och på natten var den 30 minusgrader. Vid midnatt bar det iväg till kyrkan – en tradition som morföräldrarna har – för att gå på midnattsmässa. Eftersom de är katoliker blev det en väldigt annorlunda upplevelse för mig, men kul! Speciellt eftersom det var mitt i natten. Allting är mycket mer formellt och rituellt i en katolsk kyrka än det är i en protestantisk. De spred runt rökelse och sjöng på latin och allt gav en ganska härlig julstämning. Efter kyrkan satt vi hemma och fikade (även detta en tradition tydligen) fram till klockan 4 på natten. Mysigt, men alla var jättetrötta dagen därpå. I den här familjen verkar det nästan som att själva julfirandet sker under natten, den 24-25 december. Dagen efter gjorde vi inte speciellt mycket, bara hade det trevligt tillsammans. Inga julklappar hade vi heller, och ingen julgran. Men det var bra ändå.

 

 

Den 29 december hade vi släktträff igen, denna gång med större delen av släkten. Dagen började med snöbollskrig och pulkaåkning och avslutades med stor brakmiddag. Pulka heter förresten ” tobogan” på engelska. Har aldrig hört det ordet förut. Vet inte om det gäller för USA också, men här heter det i alla fall så. Ett annat kanadensiskt vinterord är ”toque” – mössa!! Uttalas ungefär [tuuk] Så nu vet ni :)

 

Det var allt för nu. Nyårsfirandet kommer snart, jag lovar!