YFU
Tänkte skriva lite om min utbytesorganisation, eftersom jag fick en fraga om det. Sa det här är till Johanna (och alla andra som undrar).
YFU i Sverige är den absolut basta organisationen man kan tanka sig. De hade full koll pa allting som hade med utbytesaret att gora innan jag akte - alla papper, visumansokan, läger, och de visste vem jag var om jag ringde.
Sa de att de skulle skicka viss information i mitten av maj sa kom infon i mitten av maj. Jag var jattenojd med dem och det kandes bra ocksa att det ar en ideell organisation, aven fast man enligt min asikt anda behover betala lite for mycket pengar som kanske "forsvinner" nagonstans pa vagen, jag vet inte. Nar vi hade en student boende hos oss under 12/13 fungerade allt nastintill perfekt ocksa.
Sa sjalvklart tankte jag att YFU Kanada skulle vara likadant. Men sa enkelt var det inte. Johanna, nar jag skriver det har maste jag saga att Kanada ar ett suverant land att aka till, men organisationen här har stora problem. Jag tycker du har rätt att veta det, och jag vet inte om YFU i Sverige har pratat med dig om det...
Det var en massa problem redan under sommaren. De lovade att skicka en massa papper hem till Sverige som aldrig kom, visumansokan skulle ta 8 veckor men med fyra veckor kvar hade jag fortfarande ingen info att skriva in pa visum-hemsidan for jag hade helt enkelt inte fatt nagon. Sa vi hade kontakt med YFU Sverige nastan dagligen som ringde och mailade till kontoret i Kanada for att fa nagon ordning. Men det tog ett bra tag. Till slut fick vi visumet klart, och processen maste skyndats pa nanstans for det tog aldrig 8 veckor. Som tur var.
Men jag hade fortfarande inte fatt nagon vardfamilj an. Det drojde till dagen innan jag skulle aka, den 25 augusti pa kvallen innan jag fick veta vart jag skulle hamna. Och vi det laget hade jag stallt in mig pa att jag helt enkelt bara skulle flyga till Kanada och se vad som hande sen. Egentligen ska man inte fa gora det...
Hur som helst sa kom jag fram och alla studenterna blev skickade till Stratford dar ankomstlagret skulle hallas. Lagret kan vara nan annan stans nasta ar, Johanna, jag vet inte. Forra aret var det i Toronto, sa man vet aldrig. Det var i alla fall jattekul att traffa alla andra studenter dar, och de visade sig att nastan halften inte hade en aning om vart de skulle bo eller vilken skola de skulle ga pa. Sa var beredd pa snabba forandringar!
Forsta veckan spenderade jag hos YFU-chefen och hennes man (som ocksa jobbar for YFU) tillsammans med tva andra utbytesstudenter, helt enkelt for att de inte visste var de skulle placera oss. Men sen har jag palsdjursallergi ocksa, sa det gjorde det allt lite svarare att hitta en familj. Det slutade med att jag flyttade in hos en ankomstfamilj i Listowel, och jag hade det jattebra dar i tva manader. Och nu bor jag hos en larare pa min skola som fragade mig om jag ville flytta in, eftersom YFU Kanada aldrig kunde hitta nagon permanent familj.
Det har lost sig nu, det mesta, men det tog ett halvar, och det var inte ett dugg kul om jag ska vara arlig. Men sen sager de att det har aret har varit ett av de mest problematiska aren hittills, med en massa studenter som velat byta familjer, visum som inte galler o.s.v.
Jag vill inte skramma dig, Johanna, men tro bara inte att YFU Kanada ar samma sak som YFU i Sverige. For det kommer bara gora dig besviken. Har du tur sa hamnar du hos en kanonbra familj pa en gang och da behover du inte ha kontakt med organisationen har sa mycket.
Och forresten, dog sledding-resan maste du bara aka pa! Det ar nog en av de absolut basta och roligaste sakerna jag gjort har. Jag kommer skriva om det pa bloggen snart, har bara inte haft tid! Om du kan, sa ak!
Det finns mer att saga om organisationen, lager etc. Om du vill kan du skriva till mig privat, sa kan jag forklara lite mer. Det ar nog enklare sa.
Sa de att de skulle skicka viss information i mitten av maj sa kom infon i mitten av maj. Jag var jattenojd med dem och det kandes bra ocksa att det ar en ideell organisation, aven fast man enligt min asikt anda behover betala lite for mycket pengar som kanske "forsvinner" nagonstans pa vagen, jag vet inte. Nar vi hade en student boende hos oss under 12/13 fungerade allt nastintill perfekt ocksa.
Sa sjalvklart tankte jag att YFU Kanada skulle vara likadant. Men sa enkelt var det inte. Johanna, nar jag skriver det har maste jag saga att Kanada ar ett suverant land att aka till, men organisationen här har stora problem. Jag tycker du har rätt att veta det, och jag vet inte om YFU i Sverige har pratat med dig om det...
Det var en massa problem redan under sommaren. De lovade att skicka en massa papper hem till Sverige som aldrig kom, visumansokan skulle ta 8 veckor men med fyra veckor kvar hade jag fortfarande ingen info att skriva in pa visum-hemsidan for jag hade helt enkelt inte fatt nagon. Sa vi hade kontakt med YFU Sverige nastan dagligen som ringde och mailade till kontoret i Kanada for att fa nagon ordning. Men det tog ett bra tag. Till slut fick vi visumet klart, och processen maste skyndats pa nanstans for det tog aldrig 8 veckor. Som tur var.
Men jag hade fortfarande inte fatt nagon vardfamilj an. Det drojde till dagen innan jag skulle aka, den 25 augusti pa kvallen innan jag fick veta vart jag skulle hamna. Och vi det laget hade jag stallt in mig pa att jag helt enkelt bara skulle flyga till Kanada och se vad som hande sen. Egentligen ska man inte fa gora det...
Hur som helst sa kom jag fram och alla studenterna blev skickade till Stratford dar ankomstlagret skulle hallas. Lagret kan vara nan annan stans nasta ar, Johanna, jag vet inte. Forra aret var det i Toronto, sa man vet aldrig. Det var i alla fall jattekul att traffa alla andra studenter dar, och de visade sig att nastan halften inte hade en aning om vart de skulle bo eller vilken skola de skulle ga pa. Sa var beredd pa snabba forandringar!
Forsta veckan spenderade jag hos YFU-chefen och hennes man (som ocksa jobbar for YFU) tillsammans med tva andra utbytesstudenter, helt enkelt for att de inte visste var de skulle placera oss. Men sen har jag palsdjursallergi ocksa, sa det gjorde det allt lite svarare att hitta en familj. Det slutade med att jag flyttade in hos en ankomstfamilj i Listowel, och jag hade det jattebra dar i tva manader. Och nu bor jag hos en larare pa min skola som fragade mig om jag ville flytta in, eftersom YFU Kanada aldrig kunde hitta nagon permanent familj.
Det har lost sig nu, det mesta, men det tog ett halvar, och det var inte ett dugg kul om jag ska vara arlig. Men sen sager de att det har aret har varit ett av de mest problematiska aren hittills, med en massa studenter som velat byta familjer, visum som inte galler o.s.v.
Jag vill inte skramma dig, Johanna, men tro bara inte att YFU Kanada ar samma sak som YFU i Sverige. For det kommer bara gora dig besviken. Har du tur sa hamnar du hos en kanonbra familj pa en gang och da behover du inte ha kontakt med organisationen har sa mycket.
Och forresten, dog sledding-resan maste du bara aka pa! Det ar nog en av de absolut basta och roligaste sakerna jag gjort har. Jag kommer skriva om det pa bloggen snart, har bara inte haft tid! Om du kan, sa ak!
Det finns mer att saga om organisationen, lager etc. Om du vill kan du skriva till mig privat, sa kan jag forklara lite mer. Det ar nog enklare sa.
